Haleknekk

Litt om haleknekk:

Hva er haleknekk?
Det normale antallet halevirvler hos hunder varierer mellom 6 og 23.
Haleknekk er en misdannelse mellom to halevirvler som fører til at de, på de stedene der de normalt leder mot hverandre, er sammenvokst i forkortet stilling. En eller flere av leddene i halen kan være defekte. Haleknekk bedømmes strengt pga. at halen er en del av ryggraden og om de får utvikles ukontrollert, kan de i kommende slektsledd eventuelt utvikles til feil på andre deler av ryggraden. Ved hjelp av røntgen kan veterinæren avgjøre om haleknekken er medfødt eller ervervet.

Nedenfor kan dere lese Agronomi doktor i husdyrsgenetikk Per-Erik Sundgrens uttalelse om arvgang og hva man bør gjøre og ikke gjøre når det gjelder avel og haleknekk. Skrivet er på svensk:

Kroksvans
Kroksvans nedärvs, såvitt man vet, med en enda vikande ( recessiv ) gen. Båda föräldrarna måste således bära anlaget för att avkomman skall visa defekten.

Eftersom man normalt inte avlar på hundar som är kroksvansade så har föräldrar till kullar som får kroksvans var sitt kroksvansanlag. Det är bara de valpar som får defektanlaget från både far och mor som blir kroksvansade, dvs. i genomsnitt var fjärde valp i sådana avelskombinationer. Bland kullsyskonen är sedan 2/4-delar anlagsbärare och 1/4-del helt fria från anlaget.

Detta är förstås medelvärden för många kullar och kan variera kraftigt från kull till kull. Kroksvansanlag är ju inte önskvärt i någon normal hundras ( det finns dock några exempel på att defekten är eftersträvad som raskaraktär i någon ras).
I ett väl avvägt avelsarbete använder man inte hundar som själva har kroksvans, inte heller föräldrar eller helsyskon till sådana hundar. Man brukar dra en gräns vid 50% risk att vara anlagsbärare. Föräldrar och defekt avkomma i en kull är bevisligen anlagsbärare. Kullsyskon till en kroksvansad hund har 66% risk att vara anlagsbärare, dvs. bara 1 av 3 bland icke drabbade kullsyskon är helt fri från anlaget. Eftersom vi, i vart fall än så länge, inte kan avgöra vilka det är så bör vi avstå från avel på samtliga kullsyskon.

Per-Erik Sundgren Agronomie doktor i husdjursgenetik